Åsas blogg

- Vad är det som tar en sådan fruktansvärd tid? säger Nils när han står på den välskötta trädgårdsplätten och knackar på rutan till Kjells lilla kök.

Inne i köket sitter Kjell fundersam med sin nya Allers uppslagen och med en kulspetspenna i högsta hugg.

- Jag måste bli färdig med korsordet, säger Kjell. Det måste postas idag annars kan man inte vara med i tävlingen.

- Vad är första priset? En trisslott? frågar Nils ironiskt.

- Nädå, det är en resa för två till Ystad och övernattning på Ystad Saltsjöbad, svarar Kjell snabbt. 

Nils och Kjell skulle möta varandra för över 20 minuter sedan vid det lilla torget vid den vackra fontänen nära Kjells lägenhet. Vid torget parkerar Kjell alltid sin bil. En gammal vit Toyota Corolla från 1987. Varför vet ingen för till den bostadsförening han tillhör finns gott om parkeringsplatser som även ligger mycket närmre. Fast som alltid, om Kjell får något för sig så kan ingen ändra på detta.

Idag är det söndag, snö och is täcker landskapet. Solen som inte synts till på länge kikar fram och ger snön en glittrig vacker yta. Luften är kall men frisk. Det hade snöat i flera dagar och det hade varit minusgrader så långt tillbaka att de båda männen glömt när det började. Just nu täcks marken av ungefär tre decimeter snö och termometern i Kjells lilla sextiotalskök visar -4 grader.

Nils och Kjell bor nästan grannar med varandra på föreningsgatan i Tomelilla. Som har blivit en gata där många äldre människor samlats på gamla dagar. Det är ett kvarter med mycket grönområden. Lägenhetshuset som är av rött tegel och har bara två våningar. Bottenplanet har fina marklägenheter med en liten bit fin trädgård. Med plats för både äppelträd och ett litet trädgårdsland. Från föreningsgatan är det gångavstånd både ner till Bo Ohlssons och till Konsum.

Männen har båda i yngre dagar varit mjölkbönder med vars en gård vid Ådala utanför Tomelilla. Kjell saknar livet på gården oerhört. Han saknar sina djur och friheten. Han saknar sin traktor, den lugna miljön och framför allt sin fru Karin som bodde på gården med honom i 43 år. Karin gick bort för fem år sedan och sedan dess kände Kjell att han inte hade ork att driva gården själv.

Nils har varit ett stöd för Kjell sedan flytten till Föreningsgatan. De lärde känna varandra snabbt. Mycket på grund av samma intressen och samma bakgrund. De hade bott nära varandra när de ägde sina gårdar med aldrig mer än vinkat när deras vägar korsades.

Nils muttrar för sig själv medan han står otåligt och väntar på Kjell. Till sist efter flera djupa suckar drar han sig bort från sitt korsord. De börjar med stor möda ta på sig de klumpiga vinterkläderna. Kjell tar på sig sin nyinköpta marinblåa Helly hansen jacka som han köpt billigt på Granngården. Både Kjell och Nils är 70 år och vid den åldern tycks allt ta mycket längre tid än vad det gjort tidigare.

Männen har efter flytten från landet samlat på sig lite för mycket extrakilon. Som på många män samlas detta mitt på magen och det blir svårigheter att knyta skorna. Båda behöver sätta sig ner och andas djupt för att nå hela vägen ner till skosnörena.

Väl i bilen blir det som vanligt tyst en stund medan de kör för att de båda ska kunna hämta andan innan de börjar prata. Bilen är iskall att sitta i och det tar en stund att få igång uppvärmningen.

Många tycker att denna lilla vita bil har gjort sitt men Kjell är envis. Han tycker att bilen fungerar utmärkt. Han anser att det kanske inte är den vackraste bilen att lägga ögonen på men den är startar alltid och den drar lite bensin.

Nils anser att Kjell bara är snål och det är därför han håller sig kvar vid den gamla bilen.

De är på väg till Tomelillas Aktiva Pensionärers motionsgrupp. Dit åker de en gång i veckan. De träffas på servicehuset varje söndag och är med i olika aktiviteter. När det är bättre väder är de ute och motionerar med sina gångstavar. Nu under vintern blir det oftast olika rörelser till musik inomhus. Det kan kallas som en mycket enkel form av aerobics.

Både Kjell och Nils ser fram emot dessa söndagar men det är ibland personer där som Kjell inte kommer så bra överens med. Just nu är det Ethel Göransson som han inte tål. Ethel Göransson har länge längtat efter att få barnbarn och just nu går hon och väntar på att den första ska bli född.

Kjell anser att Ethel är en galen tant som bara har barnbarn i huvudet. Han får huvudvärk av hennes prat och försöker undvika henne så mycket som det går.

Nils berättade precis för Kjell att Ethel ska komma idag och att han ser fram emot att höra hur det gått med barnbarnet. Detta gör Kjell irriterad och trycker gasen i botten så att snön flyger.

- Ta det lugnt. Det är ju is överallt! ryter Nils.
- Det är inte is, det är snö.
- När snö packas tätt samman av bilarna blir det så hårt och så halt att det spelar ingen roll om det är is eller snö, svarar Nils. Kjell bryr sig inte om vad Nils säger. Han har nya dubbdäck och då kan man köra så fort man vill.

Han kan inte sluta tänka på det sista ordet i korsordet. Ingenting passade. Ordet som skulle vara ett namn ska sluta på a, vara på fyra bokstäver och ha namnsdag den 20 september. Dessvärre ägde Kjell ingen kalender där några namnsdagar stod med och han hade slut på gissningar.

Efter långa diskussioner om väglaget och hastigheter kom Nils och Kjell trots allt helskinnade till servicehuset som är täckt av snö. Parkeringen är väl skottad, saltad och det är även utlagt grus för att förhindra eventuella olyckor.   

Under bilfärden till servicehuset hade Kjell hunnit bli riktigt röd i ansiktet på grund av hans vilda diskussioner med Nils. Han var tvungen att ta några djupa andetag för att lugna ner sig. Såhär blir det varje gång de åker tillsamman och båda år lika envisa.

De låser bilen och går mot den stora entrén. När de öppnar dörrarna som är båda är klädda med vackra halmkransar hör de ett glatt rop från Ethel Göransson. Hon har äntligen fått sitt efterlängtade barnbarn. Lisa ska hon få heta.

- Lisa! Ett ord på fyra bokstäver som slutar på a. Där satt den, utbrister Kjell nöjt.